|
|||||||||||||||||||||
| Kan ingen bjuda Carl B på middag? NU, 9 mars 2006 |
|||||||||||||||||||||
| Det nordiska samarbetet har gått i graven, meddelade häromdagen International Herald Tribune. Då det är en av världens mest citerade dagstidningar, är det väl bara för Nordiska Ministerrådets generalsekreterare Per Unckel att packa ihop och flytta hem från Köpenhamn. IHTs i vanliga fall seriösa analys byggde på ett telefonsamtal från riksdagsledamoten Carl B Hamilton, som hävdar att Göran Perssons uteblivna solidaritet med Danmark i stormen kring Muhammedteckningarna gör nordismen bankrutt. Kanske skulle kritiken av Persson vara tydligare utan att gömma honom bakom pseudonymen ”Nordismen”? Det är svagt att så många hukat och försökt distansera sig från Danmark. Den politiskt styrda kampanjen mot grundläggande värden i ett liberalt, tolerant och demokratiskt samhälle måste bemötas med kraft. Var fanns solidariteten inom EU och NATO? EUs utrikesminister Javier Solana var tyvärr snabbt ute och beklagade sig tillsammans med islamska företrädare. Men det är en missriktad solidaritet med Danmark, det liberala Venstre och dess statsminister att med detta dödförklara det nordiska samarbetet. Göran Persson är inte den store nordisten av Nordens statsministrar – det är Anders Fogh Rasmussen. Det danska ordförandeskapet 2005 var det mest kraftfulla på länge och leddes personligen av Fogh Rasmussen. Hans övertygelse är att ”Det nordiska samarbetet skall göra oss i stånd att tillsammans stå starkare inför globaliseringen – både den ekonomiska och den politiska.” För Danmark är en plats i Nordiska Rådet en tidig plats i den politiska karriären. Venstres nuvarande gruppledare i Folketinget, Svend Erik Hovmand, var först medlem av Nordiska Rådet och dess president, därefter skatteminister i Fogh Rasmussens regering 2001. För honom är dödförklaringen av det nordiska samarbetet nog närmast en dolkstöt i ryggen. Kritiker av nordiskt samarbete framhåller gärna att detta hade sin tid i det förflutna – nu är det europeiskt samarbete som gäller. Det verkar lika framsynt som Ansvarskommitténs vilja att klyva Halland i tre delar. Carl Bildt presenterade sig tvärtom som ”Hallänning, europé och världsmedborgare”. Bertil Ohlin var samtidigt en stor europé, aktiv i Liberala Internationalen och den störste svenske nordisten av alla. För en dansk som Anders Fogh Rasmussen med långvarig förankring i det europeiska samarbetet är det ingen motsättning mellan att vara europé och nordist. Tvärtom är det en styrka att kunna bottna i båda. För egen del går mitt engagemang för global solidaritet, fortsatt EU-utvidgning och nordiskt samarbete hand i hand. Lika självklart är det för mig att vara hemma i Roslagen. Många rospiggar seglade förr på världshaven. Min lokala förankring försvagas inte av att nyligen ha börjat studera kinesiska. Mångfald ger styrka – enfald ger svaghet. Kanske förstår man bäst Carl Bs frustration över nordiskt samarbete i hans ständiga återkommande till de överdådiga middagar som nordister äter i Tromsö, Akureyri eller Thorshavn. Varför inte som EU- och NATO-politiker nöja sig med närmsta Sibylla-kiosk? Fast inte ens det har väl EU-politiker tid med i arbetet för att rädda världen. Tröst hämtar de väl bara i, att de mediokra restaurangerna i Bryssel, Paris och Rom ändå gör de uteblivna restaurangbesöken ganska uthärdliga. Kan inte någon bjuda Carl B på den riktiga nordiska middag, som han blivit snuvad på i sitt arbete i EU-nämnden? Lennart Rohdin, Rådmansö rospigg och världsmedborgare |
|||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||