|
|||||||||||||||||||||
| I dag kommer Karzai till Sverige. Expressen, 18 december, 2002 |
|||||||||||||||||||||
| I dag – den 18 december – kommer Afghanistans President Hamid Karzai till Sverige. Han ska bl a träffa statsminister Göran Persson och utrikesminister Anna Lindh. Karzai kommer till Sverige i ett kritiskt skede av freds- och återuppbyggnadsprocessen och har understödd av FNs generalsekreterare Kofi Annan vädjat om ett utökat engagemang för den internationella fredsstyrkan ISAF, för att kunna bryta den ökande våldsspiralen i olika delar av Afghanistan. Den 20 december 2001 inrättade FN, som en följd av överenskommelsen vid Bonn-konferensen den 5 december, den internationella säkerhetsstyrkan ISAF i syfte att upprätthålla säkerheten i Kabul och dess omgivningar och på så vis skapa stabila förhållanden för en fredlig övergång till demokrati i Afghanistan. Vid samma konferens utsågs Karzai till ordförande i en interimsadministration. Karzai valdes sedan till president vid den Loya Jirga, som hölls i juni 2002. I dagsläget deltar ca 4 800 man från 22 nationer i ISAF. Den svenska insatsen i säkerhetsstyrkan har sedan dess inrättande bestått av ett antal om högst 45 personer, vars uppgift har varit underrättelseverksamhet samt civil-militär samverkan (CIMIC). Genom resolution 1444 av FN:s säkerhetsråd den 27 november 2002 gavs ISAF förlängt mandat att verka i Afghanistan ytterligare ett år. Riksdagen beslutar denna vecka att förlänga den svenska insatsen med en väpnad styrka om högst 45 man. Säkerhetssituationen i Afghanistan är alltmer bekymmersam, särskilt i vissa delar av landet. Våldsspiralen leder till en ond cirkel där även de som vill se en avväpning inte vågar lämna in sina vapen. Vapen styr i stället för rättssäkerhet. Nationell säkerhet är en första prioritet för att kunna gå vidare med att skapa ekonomisk och social utveckling. Med ökad säkerhet kan genomförandet av ett effektivt humanitärt och demokratifrämjande bistånd förbättras, vilket i sin tur bidrar till en stabil övergång mot demokrati i Afghanistan. Ännu ett år efter fredsprocessens början har bara en liten del av det utlovade biståndet kommit på plats. Många av de lokala krigsherrarna fortsätter, om nödvändigt med väpnat våld, att slå vakt om sina bitar av Afghanistans vidsträckta och svårkontrollerade territorium. Allt fler uppgifter tyder på att talibangrupper blir alltmer aktiva med väpnade överfall och attacker i sitt motstånd mot regeringen i Kabul och den amerikanska närvaron. Våldet undergräver den inte alltför utbredda legitimitet och auktoritet som regeringen i Kabul under Karzai haft under fredsprocessens första år. Nu kommer också alltfler uppgifter om att opiumodlingen på nytt skjuter i höjden. För fattiga bönder är det den enda möjligheten att tjäna ihop till dagligt bröd. För lokala krigsherrar och terrorister är det en välkommen finansiering av fortsatt våld och förtryck. Mycket snart kommer heroinet att dumpas på den europeiska marknaden. Hur många svenska tonåringar ska drunkna i knarkträsket till följd av att Europa på nytt översköljs av billigt heroin från Afghanistan? Den afghanska regeringen och dess befolkning, liksom FN:s generalsekreterare Kofi Annan i sin rapport till FN:s säkerhetsråd har starkt understrukit behovet av att stärka ISAF. Utvidgningen av ISAF skulle ha en betydande, kanske avgörande, effekt på säkerheten. Den skulle kunna uppnås med relativt få trupper, för relativt liten kostnad och med lite fara för dessa trupper, enligt FN:s generalsekreterares särskilde sändebud Lakhdar Brahimi. För ISAF, som främst har till uppgift att upprätthålla säkerheten i och runt Kabul, handlar det om att utvidga ISAFs geografiska ansvar till att omfatta även städer såsom Mazar-i-Sharif, Jalalabad, Herat och Kandahar. En sådan utvidgning är, enligt vår uppfattning, angelägen för att ytterligare stärka säkerhetsläget i landet i väntan på att en nationell armé och polis har börjat fungera. Den svenska regeringen liksom andra regeringar hänvisar till den omvända ordningsföljden. Då kan det vara för sent – alldeles för sent. På nytt visar världssamfundet att varje internationell kris som går över styr möts med internationella insatser för sent – till priset av ofattbart mänskligt lidande. Det skedde i Bosnien, i Kosovo och i Afghanistan. När insatserna till slut ändå görs, sker det halvhjärtat och i för begränsad omfattning. Talibanregimen och det som skedde i Afghanistan efter 11 september var en direkt följd av världssamfundets ovilja att engagera sig fullt ut för fred och demokrati i Afghanistan efter det sovjetiska återtåget. Svenska socialdemokratiska regeringar duckar alltid bakom FN och EU, där stormakterna styr. Så även denna gång. Vi står helhjärtat bakom kriget mot terrorismen – både i Afghanistan och i Irak. Men när bl a USAs intressen i Afghanistan förhindrar en utvidgning av den internationella säkerhetsstyrkan ISAFs mandat, riskeras hela processen för att bygga ett fredligt och demokratiskt Afghanistan. Är det som vanligt Sveriges väg att stå utanför NATO, som gör att den socialdemokratiska regeringen aldrig vågar höja rösten när det inte passar USA? Vi uppmanar Sveriges utrikesminister Anna Lindh att i dagens samtal med president Hamid Karzai utlova svenskt stöd i ansträngningarna att vidga ISAFs mandat för att stärka säkerheten runt om i Afghanistan, så att inte den nuvarande fredsprocessen bara blir en av många som kapsejsade på vägen, för att det internationella samfundet inte hade tillräcklig uthållighet. Anna Lindh bör då också klargöra att Sverige är berett att öka sin insats inom ramen för ISAF. Lennart Rohdin, ledamot (fp) försvarsberedningen Allan Widman, ledamot (fp) försvarsutskottet Cecilia Nilsson Wigström, ledamot (fp) utrikesutskottet |
|||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||